2023-07-24
KVAR I OUISTREHAM
0 distans
Stannade kvar på ”väntbryggan” utanför slussen och tyckte vi låg superbra. Enligt en båtgranne behövdes ingen kod in- och ut från bryggan, eller till de superfräscha duscharna. Han hade inte checkat in någonstans/betalat och trodde det var så pass nytt att de inte hunnit få igång det ännu. Stod även en inchecknings-maskin där, som inte var driftsatt. Bingo, tänkte vi! Hur bra kunde det bli? Gratis är gott 🤑. Vi ville ju till och med ligga kvar och inte slussa in till riktiga hamnen. Dels närmare gångbron in till byn härifrån och dels inte beroende av tid för högvatten (och slussöppning) när vi sedan skulle lämna och åka vidare till nästa hamn.
Men… på förmiddagen dagen efter kom hamnvakten och undrade trevligt om vi checkat in. Hmmm… det skulle alltså ha gjorts i den vanliga hamnen längre in. Jaha… Knallade bort till hamnkontoret för att betala och på vägen skulle vi kika in i den fräscha duschanläggningen. Men där blev vi stoppade av två receptionister. Den var inte för båtgäster… ha, ha…
Väl på hamnkontoret betalade vi för två nätter och det visade det sig vara 20% dyrare att ligga vid vänt-bryggan, än inne i hamnen (!) Men han var ändå schysst och fyllde i kortare båt mot vad vi hade, så det kanske gick på ett ut ändå. Summa hamnavgift för två nätter här landade på 1032 SEK. Så – vår bingoplats blev ingen jackpot trots allt…
Ouistreham var i alla fall väldigt charmigt. Strosade runt en hel del och njöt av en helt annan miljö än den i Le Havre. Kolla bara på biografen 🙂
På stranden såg vi flera hundar, så vi lät Gustaf springa fritt och bada. Härligt tyckte han!
Vid lågvatten – inget läge för bad…
Satte dit ett skyddsnät på babord-sidan av LeLuna (för Gustafs skull). Ska testa och se om det känns tillräckligt bra, innan vi sätter upp motsvarande på styrbord-sidan. Tror tyvärr det kommer vara i vägen en hel del när vi lägger till. Känns inte som helt ”klockren” lösning, men vi får prova oss fram.
2023-07-24
KVAR I OUISTREHAM
0 distans
I det område vi befinner oss nu, är det väldigt klurigt att komma vidare till annan hamn. Inga 24h-hamnar, som man kan angöra vilken tid som helst på dygnet, endast hamnar där inloppen blir ”mark” under lågvatten och högvattnet därför måste passas in exakt.
Hade planerat att lämna ca kl. 05.00 för att komma till nästa hamn (Saint-Vaast-la-Houge) lagom till slussen öppnade klockan 13.18. Ställde larmet, men vaknade av att det av att det blåste utav h-e. Låg väldigt oskyddade här ute på vänt-bryggan, så LeLuna (med oss i…), for runt som en vante. Blåste betydligt mer än prognoserna sagt… så inte möjligt att åka. Skulle lugna ned sig om ett par timmar enligt nya prognosen, så vi siktade istället in oss på en hamn något närmare, där vi fortfarande skulle kunna pricka in högvattnet.
Men vid den tiden hade kulingen fortfarande inte lagt sig… så det var bara att gilla läget och stanna i Ouistreham ytterligare ett dygn.
När vi gick upp ett par timmar senare, var vinden som ”bortblåst”. Perfekt kasta-loss-väder! Men då var luckan med högvatten vid ankomst redan förbi för denna dag…🥴
För första gången på denna resa, kände vi oss lite uppgivna. Mysigt och charmigt med svårtillgängliga hamnar? Absolut! Men just nu längtar vi ärligt talat efter att komma ut från Engelska kanalen, så att ruttplaneringen kan bli lite mer flexibel (och stabilare väder). Nog så mycket planerande för att passa in riktning och styrka på vindar och strömmar. Men när det dessutom blir krav på högvatten för att komma in- och ut ur hamnarna, blir det väldigt många parametrar som måste klaffa samtidigt.
Dagen ägnades åt lite smått och gott. Bl. a sydde ”skräddar-Johan” in ett par seglar-byxor han irriterat sig på varit för pösiga. Tänk vad LeLuna rymmer mycket, till- och med en symaskin 😁!
Bort till hamnkontoret för att betala för en natt till…. Och så promenad för Gustaf-bad och till den mysiga byn för att strosa runt lite igen.
Karin hissade upp Johan i masten för inspektion (18 meter). Toppen att vi installerat en el-vinsch, blev en väldigt lätt uppgift (för Karin iaf…). Även perfekt med intercom-headset för att kunna kommunicera utan att behöva skrika och involvera hela omgivningen (tack till Conny och Carina för det lite annorlunda inköps-tipset, det har vi faktiskt haft användning av vid fler tillfällen 😍 ).
Nytt larm till morgonen efter. Bara att hålla tummarna att prognoserna var korrekta denna morgon och att det skulle vara möjligt att kasta loss. För på torsdag blir det garanterat riktigt hårda västliga vindar igen…
2023-07-26
OUISTREHAM – SAINT VAAST LA HOUGE
43 distans, 19º, sol/moln, V5-7 m/s
Väckning i ottan och denna morgon var vindarna snälla mot oss! Vi kastade loss i mörkret och började styra mot Saint-Vaast-la-Houge.
Hooops… av någon anledning fungerade inte sjökortet på plottern… inte alls! Snabbt upp med vår ”backup” på telefonen. Ingen fara alltså, så vi kunde ”lugnt” fortsätta. Provade byta port på minneskortet och så fungerade det igen. Phu!
Lämnade farleden och hissade segel. Hade fortfarande motorn igång och hörde plötsligt hur propellern och motorljudet fick annorlunda, obehagligt ljud (!) Och så saktade hela båten in ordentligt. Såg hur en liten ”ö” med växter bubblade ut från båten. Faaaan. Igen! Fast denna gång i mörker och havsvågor, med noll möjlighet att kasta i ankaret och ta sig ner och kolla. Tog oss knappt framåt, även fast segel var uppe.
Snurrade runt, backade, tog ned segel. Inget fungerade. Backade, snurrade runt, backade…. Och så PLOFS, så kom det upp ett schok med växter och det lättade. Phu igen! (för andra gången på en timme). Hissade segel och kunde fortsätta vår färd.
I princip sträckte vi mot målet och ytterligare en dag fick vi möta morgonen, solen och ljuset ute på havet med segel uppe, utan motorljud. Magi!
Vi befann oss nu utmed Normandie-kusten med tydliga spår från kriget. Denna dag passerade vi nog över hundratals vrak. Utmed hela kusten här ligger säkert tusentals… Helt galet, går knappt att föreställa sig hur det var här på dagen D.
Är alltså tecknet på ena bilden här, som är tecknet för vrak som man ser på sjökortet längst till vänster 😁.
På vägen mötte vi segelbåten Liana, med Kia och Bejja, som var med i samma avseglargrupp som vi. De har legat lite före oss och vi har haft lite ”skriv-kontakt” utmed vägen. Nu har de vänt hemåt igen och vi möttes på (väldigt långt) håll vid kustremsan. Kul, även om det var synd att vi inte sågs på riktigt i någon hamn 👋.
Vindar och strömmar var med oss, så vi var framme en timme innan slussportarna till hamnen öppnade. Ankrade utanför och Johan dök ner och tog bort lite rester av växter som fortfarande var inlindade i propellern. Lite dusch och lunch hann vi med också.
Sedan kunde vi köra in genom portarna, där Roger och Maria från Aurora vinkade och tog emot oss. Kul att träffas igen😍!
Hittade en tom plats bredvid en annan svensk båt, så nu får vi öva upp svenskan igen 🤣 .
Saint-Vaast-la-Houge är en supermysig fransk by och äntligen låg vi mitt i smeten igen och kunde njuta av vackra omgivningar, både från sittbrunnen och på promenader. Perfekta områden precis vid hamnen för hundpromenader också. LOVE IT! Nu känns livet riktigt bra igen!
En lång öl-kväll i sittbrunnen med Roger och Maria, som avslutade med en kvällspromenad för att se ostron-odlingarna som kom fram under lågvatten.
Måste bara få avsluta med en trevlig notis vi fick från vår hemsida häromdagen 😍:
