2023-09-14
GIJON – CUDILLERO

28 Distans, NO 5-10 m/s, 26º, sol

En sista promenad i ciderstaden Gijon innan vi lämnade den. Ett ställe vi gillade väldigt mycket! Känslan av en småstad, i storstaden. Riktigt mysigt och trevligt!

Hamnade på ett stort ”hund-fält” (två olika). Gustaf överlycklig och fick springa runt fritt och nosa andra hundar i rumpan. Lika spännande varje gång.

På väg tillbaka, var vi tvungna att stanna till vid gränden med trappan (nere vid hamnen). Denna gick nämligen alla fram till och fotograferade. Ingen aning om vad som är speciellt med den (mer än att den var färgglad). Men här är den i alla fall 😁. Ja, lite cool är den väl ändå? Tog även ett sista foto på konstverket gjort av gamla ciderflaskor i hamnen.

Gav oss av vid lunchtid. Kors i taket, en dag med vind!!! Som vi har längtat, ÄNTLIGEN! Seglade i 5-8 knop hela dagen. Denna dag var målet inställt på Cudillero.

Enligt vad vi läst, skulle inloppet till Cudillero vara gömt mellan höga klippor och svårt att hitta. Dessutom få gästplatser och bojar som var svåra att få tag på för eventuell förtöjning mitt i viken. Men det skulle vara en fantastiskt vacker by.

Eftersom högsäsongen är slut här i Spanien och många gästplatser ekat tomma senaste tiden, gjorde vi ett försök att ta oss dit.

Vinden och vågorna ökade och det började kännas olustigt med det svårtillgängliga inloppet. Närmade oss, men såg inget inlopp. Precis som det stod. Till slut visade sig ändå en liten öppning! Inte riktigt så smalt eller med så svåra svall som vi befarat. Så vi kom in utan problem! Väl inne fick vi gästplatsen vid nocken på bryggan (”hammerhead”). Perfekt!

Gratis blev det också eftersom säsongen var slut, även det perfekt! (en lokalbo på bryggan visade hur vi kunde fusk-öppna brygg-grinden utan nyckel… 👌).

Kunde sedan välja mellan att promenera runt hela hamnen för att komma in till byn, ca 30min. Eller ta jollen dit, ca 5min… Lätt val!

Mindre lätt att förtöja jollen visade det sig dock. Väldigt orolig sjö nedanför staden och dessutom var tidvattnet på väg att sjunka. Visste inte hur vi skulle göra… Hittade en tom boj+tampar som vi chansade på att vi fick låna. Förtöjde jollen i bojen och kunde sedan dra ut den på djupt vatten med tamparna. Smart lösning!

Strosade runt i den pittoreska byn. Skönt att högsäsongen var över, för det var ”lagom” mycket folk (märktes att det var en väldigt populär turistort).

2023-09-15
CUDILLERO – RIO DE RIBADEO

42 Distans, S0-8 m/s, 24º, sol/moln/regn

Ny dag, ny vind. Eller rättare sagt… ingen vind… IGEN! Suck.

Efter ett tag kom plötsligt bra vind. Upp med segel och susade fram i 8 knop… men efter en halvtimme försvann vinden lika snabbt som den kommit… Återigen motor, motor och motor.

Kom fram till Rio de Ribadeo. Med denna o-mysiga vy från hamnen, slocknade förhoppningarna om att det skulle vara fint i staden.

Men vad fel vi hade! Promenerade upp för flera väldigt branta gator (phu!) och mötte faktiskt återigen en supermysig stad. Större än vi trodde och även betydligt mysigare!

Hem för middag i LeLuna, och tänkte ta en ny stadsrunda efter det. Men då kom plötsligt ett riktigt åskoväder och fick kura in oss i båten istället.

2023-09-16
RIO DE RIBADEO – RIA DE CEDEIRA

57Distans,V 1–14 m/s, 22º, sol/moln

En lång dag framför oss (57 distans, ca 11h) och ställde klockan på morgonen för att komma iväg i tid. Ingen vind och havet var ovanligt stilla. Till och med de dyningar som annars brukar finnas i grunden var borta. Helt overkligt spegelblankt och stilla. Förutom vår motor då…

Konstant blick över havet för att (som vanligt) spana efter späckhuggare. Flera som blivit attackerade har sagt att de kan dyka upp med direkta hugg på rodret, från ingenstans. Så blicken svepte över stora ytor. Plötsligt såg Karin fenor mer än 200 meter bort (framför oss och längre ut)! Ropade på Johan, som reagerade lite långsamt först. Karin hade ju misstagit vissa vågor för att vara fenor tidigare, så hon hade ropat efter vargen lite för många gånger. Men den här gången var det inga vågor alls som kunde misstas för något annat. Fenorna var där. Ingen tvekan! Även Johan fick snabbt fokus!

Men.. var det ofarliga, söta delfiner? Eller var det späckhuggare? För säkerhets skull girade vi snabbt in mot land direkt. Vi var nämligen inte innanför 20-meterskurvan som rekommenderas, eftersom vi precis då sneddade över en vik.

Tittade närmare på dem, även i kikaren. Med en tro- och hopp om att det bara var delfiner. Fenorna var dock tydligt större än på delfiner och hade även den lite annorlunda formen som späckhuggare har. Och en riktigt stor rygg kom över ytan ibland! Bjässar! De hade även ett annat rörelsemönster än de delfiner vi sett tidigare. DET VAR SPÄCKHUGGARE!

I Karins huvud malde: ”det här händer inte, det här händer inte…”. Kastade i pingers (utan batterier kanske då, eftersom de är förbjudna att använda??). Plockade även fram våra smällare, för att vara beredda om det skulle bli en attack. På med alla flytvästar och var redo för eventuell nödsändning på VHF. Fortsatte styra rakt in mot land och följde fenorna med blicken hela tiden.

Men de närmade sig inte oss tack och lov! Först cirkulerade de runt vid samma ställe en stund och sedan försvann de bara bort.

Vid den platsen detta hände, såg vi ovanligt många fiskar som hoppade över ytan. Och även ovanligt mycket fiskmåsar som dök efter fisk. Så om späckhuggarna från början kanske inte var intresserade av oss alls, utan hade fullt fokus på all fisk i området. Eller om vår pingers hjälpte. Eller att vi snabbt kom in på grundare vatten. Ingen aning, men vi är bara tacksamma att det inte blev något mer!

Synd bara att vi inte hade något fokus alls på att fota. Inte någon av oss! Så typiskt, detta hade vi ju verkligen velat ha dokumenterat. Men efteråt fotade vi åtminstone det lugna vattnet (när de försvann i fjärran och inte syntes) och vi fotade även vår kurva på sjökortet (för att veta koordinaterna i efterhand).

Sedan kunde vi inte andas ut ordentligt på hela dagen. Vi har ju tittat efter fenor hela tiden i Biscaya, men denna dag blev det med en helt annan skärpa. Konstant! I 10 timmar!!!

Har hela tiden hört att det är tusentals båtar i dessa områden och statistiskt borde man inte behöva oroa sig. Efter detta borde vi väl då åtminstone på något sätt ha uppfyllt vår del av statistiken. Så – Inga fler späckhuggare, tack!!! Hjärtat är i halsgropen fortfarande, även när detta skrivs ned!

Målet för dagen var Ria de Cedeira. Nu är vi inne i spanska regionen ”Galicien”, som är känd för sina många rior utmed hela kusten (ria=flodmynning). Många stora vikar alltså, som är erkänt vackra och bra att ankra i. Med mysiga byar och städer intill.

Det kav lugna vädret byttes plötsligt ut till hårda vindbyar, höga vågor och vi såg hur ett rejält åskoväder närmade sig framför oss. Från ca 0 m/s hade vi plötsligt 14 m/s och vågorna kom från ingenstans. Då är man inte kaxig, med branta och vassa klippväggar intill och känslan av späckhuggare lurandes längre ut :). Men vädrets makter var ändå med oss, för åskan drog förbi ut på havet och mötte oss aldrig!

Puttrade in i rian vid Cedeira och direkt vi kom in i viken lugnade det sig betydligt. Plötsligt sprack till och med solen fram! Vi ankrade för första gången på väldigt länge och tog sedan jollen in till staden och strosade runt och sträckte på benen. Men det var två mentalt trötta människor (och en hund), som gick och lade sig tidigt på kvällen!

Och Gustaf då, hur klarade han den här dagen. Späckhuggarna märkte han aldrig av. Kanske kände han av att vi blev oroliga, men han fick ingen vittring eller blev så där tokig som han blivit när delfiner varit nära. Och den långa dagen klarade han också fint. Det satt långt inne att gå på mattan idag, men till slut hände det i alla fall!

2023-09-16
RIA DE CEDEIRA – A CORUNA

28Distans,SO3-16m/s, 20º, moln

Ytterligare en dag med morgonlarm.

Sista etappen för att hinna vara framme i A Coruna innan det prognostiserade ovädret skulle komma. I början relativt lugn segling, men vinden ökade successivt. I slutet uppe i 16 m/s. Med kryssbog och revade segel tog vi oss in i A Coruna efter ca 5h segling. Idag behövde vi åtminstone inte använda motorn någonting!

Finns två hamnar här, vi hade siktat in oss på den innersta eftersom vi läst att den skulle vara absolut trevligast. Kom in och lade till på nocken (=hammerhead). Men hamnkaptenen mötte oss och sa till att det tyvärr var fullt och vi behövde åka till den andra hamnen. Precis då lämnade en båt sin plats! Ibland har man tur!!!

Här i hamnen är det säkert 6 st svenska båtar (!) och säkert lika många danska båtar. A Crouna är nämligen ett vanligt ”mål” för de som korsar Biscaya, så de flesta långseglare hamnar oftast här på ett- eller annat sätt.

Här blir vi kvar några dagar. Vi ska vänta in bättre väder och även försöka uträtta lite ärenden som vi hoppas kunna lösa sig här i staden! Mer om A Coruna nästa gång!

Och – inte att förglömma. Nu kan man väl säga att vi är förbi Biscaya! En ny milstolpe i vår resa😊 ⛵!!!