2024-01-14–2024-01-20
Kvar i Santa Cruz/Teneriffa
0 Distans

Redan förbokade flygbiljetter från Teneriffa samt väder/vindar, gör att vi ”fastnat” lite här i Santa Cruz på Teneriffa. Helt okej stad, men saknar helt stränder och badmöjlighet i havet.

Vi lyckades efter ett par dagar byta vår båtplats i hamnen och hamnade istället i mitten på bryggan, bakom en låst dörr. M a o mer ”safe” för objudna besökare mitt i natten… Skönt!

Vår watermaker började ju för ett tag sedan visa sämre värden, men ville klämma ut det sista innan vi bytte till det nya membranet. Innan vi åkte in till hamnen i Santa Cruz verkade plötsligt värdena bli lägre/bättre igen och vi blev positivt konfunderade. Men visade sig i efterhand att det istället blivit 1000 sämre (!). Värdet gick alltså upp i topp, runt, och var 1200 istället för de 200 som vi läst av (mätaren har endast tre siffror😵‍💫). Helt odrickbart! Vi tankar vatten från bryggan i ena vattentanken (som vi använder till annat än dricksvatten) och gör alltid watermakervatten för dricksvatten till vår andra vattentank.

Watermakern får inte köras inne i hamnen, eftersom oljespill och annat äckel kan förstöra membranet. Vi körde därför ut från hamnen för att göra nytt dricksvatten. Först en gång för att testa det gamla membranet igen (utan framgång). Sedan en annan dag efter det nya membranet var ditsatt (med framgång). Nu har vi alltså finfint och gott dricksvatten i tanken igen! Skönt att slippa handla och släpa på vatten!

Ute på havet (mitt under vår vattenreningsprocedur), fick vi återigen oväntat besök. Men denna gång inte av halvkriminella ungdomar, utan av tullen👮‍♂️👮‍♀️. Först åkte de precis bakom oss ca en halvtimme. Inget att bli nervösa över så klart, men man blir lite skakis av någon konstig anledning ändå.

Till slut släppte de i en jolle med halva besättningen. Tre tullare bordade sedan LeLuna och ville se våra papper. Igen! Tredje gången spanska tullen vill se alla våra papper.

Inte heller denna gång räckte det att visa protokollet på att vi redan blivit kontrollerade senaste halvåret (vilket vi blivit informerade om borde räcka). De ville alltså se över allt igen. Eller rättare sagt så skrev de helt enkelt bara av det gamla protokollet, men dubbelkollade faktiskt även pass och övriga underlag mot protokollet. De ställde även en del frågor kring var vi kom ifrån, vilka hamnar vi besökt, hur länge vi skulle stanna, vad våra planer var etc.. Men någon inspektion inne i båten eller inuti några luckor gjordes inte heller denna gång.

Ankrade sedan utanför San Andrés (byn intill Santa Cruz), åt lunch och rodde sedan in för att kolla stranden där. Två av tre tog sig ett bad från båten också!

Två dagar hyrde vi bil (via GoMore-appen). Valde den minsta och billigaste (som vanligt), men den gjorde sitt jobb! Men ”Ekonom-granska-avtals-Karin” blev panik-nervös ett tag… Johan hade inga glasögon och trodde inte att uthyraren var oärlig eller ville luras. Så han hade glatt signerat på appen att han tagit emot en oskadad bil med ett visst registreringsnummer. Men sanningen var den att att ena dörren var ordentligt inbucklad/krockskadad och bilen hade ett helt annat registreringsnummer. Men det gick ju bra, både Johan och uthyraren gav varandra högsta betyg efteråt 😅 .

Först tog vi oss till Parque Rural de Anga för vandringstur. Lagom varmt denna dag, så perfekt! Men hua vad jobbigt. Första halvan väldigt mycket nerför. Dessutom med ”rullande” grus på leden, så hela kroppen behövde spännas dubbelt i branterna… (ramlade ändå ett par gånger). Och sedan trötta i kroppen, bar det av uppför igen. Men summerat en härlig vandring med vacker utsikt. Ömma muskler i flera dagar efteråt (dock inte hos alla…)!

Coolt med stentrapporna, som på många ställen var snyggt ”urhackade” direkt i berget.

Överallt såg vi gamla halvrostiga knappar ligga på marken. Var de från gamla arbetare från 1700-talet som arbetat med att hacka trappor? Eller kanske ännu äldre? Nej inte riktigt… när vi granskade dem lite närmare såg vi att det var någon slags nötter 🥜🤭.

Vid kurr i magen försökte vi länge hitta något ställe för att äta vår matsäck, men det dök aldrig upp något bra. Till slut satte vi oss på några stenar mitt i leden, ett lite konstigt ställe kan tyckas. Det var väldigt folktomt, så vi var ju inte i vägen iaf. Men typiskt nog kom ett franskt par precis då och flinade ”Bon apetit” när de gick förbi. Kände oss lite halvdumma… Men visst tänkte de säkert bara ”dumma tyskar”? och det kan vi väl bjuda på? Visade sig sedan att vi dessutom satt oss bara ett par hundra meter från ”målet” och de antagligen trodde vi tog vår matsäck precis efter vi påbörjat vandringen. Ja, ja, de där tyskarna…🤣.

Dag nummer två tog vi bilen upp mot Teide-toppen. En slingrig och häftig bilresa och vi stannade till vid olika utkiksplatser och kollade även in Astronomiska observatoriet på vägen.

Väl framme vid toppen blåste det så in i bengen. Dessutom sjönk temperaturen där uppe till 14 grader, så burr🥶 ! Vi har nog helt enkelt inte kvar något brunt fett, som klarar kylan. Nu är istället huden brun och fettet vitt 😊.

Pg a blåsten var linbanan upp till toppen avstängd. Vi åkte bort en bit och gick ut i ”månlandskapet”. Häftig miljö ändå!

En dag bytte Johan ut vår belysning under skåpen, till led-belysning. Den tidigare som satt där var inte led, och banne den som då satte på den el-törstande slingan. Men nu är det alltså fritt fram igen. Precis rätt värme och styrka hade lamporna också!

Såg att svenska ”HMS Gladan” kom in till hamnen i Santa Cruz, full med lärande kadetter och studenter. Det är ett utbildningsfartyg som ägs av svenska flottan. För drygt 60 år sedan seglade Johans pappa just detta fartyg, så extra kul att se det här. Gick dit och tittade precis när de kastade loss. En trevlig kille från besättningen stod då på kajen och vi hann prata lite med honom.

När vi lade ut om detta på Facebook/Instagram, skrev (Victors) Johanna att hennes bror var med på den båten (!). Vi stalkade hennes Instagram för att se hur han såg ut. Och insåg att det var hennes bror vi pratat med 😮. Vilket märkligt och häftigt sammanträffande, världen är bra liten ändå! Nu bara måste ju deras Malte (barnbarnet) mönstra på HMS Gladan om sisådär 18 år. Sedan är den cirkeln sluten också⭕❤️.