2023-11-17–2023-11-19
FUNCHAL/MADEIRA – LAS PALMAS/GRAN CANARIA
287 Distans, NV 4-8m/s, 21º sol

Så var det dags att kasta loss för ännu en överfart, från Madeira till Kanarieöarna. En överfart vi räknade med skulle ta ca 2,5 dygn. Denna gång hade vi optimalt väder att vänta. Halv-vind, värme, inte speciellt höga vågor samt precis lagom vindstyrka.

En liten runda med Gustaf först, inklusive godisrunda (till honom), när han och vi skulle säga hej då till sina (och våra) vänner från andra båtar i Funchal.

Styrde ut på havet och såg Madeira långsamt försvinna bakom oss.

I början hade vi svag vind, men ökade successivt hela dagen. Från första natten och sedan hela vägen till Gran Canaria ca 6-8 m/s och seglade i 6-8 knop hela tiden. Bara susade fram utan jobbiga vågor någon gång. Härligt väder och vacker soluppgång/solnedgång.

Och så fick vi delfin-besök av en stor flock, de hängde med oss väldigt länge!

Ganska exakt halvvägs, mitt emellan Madeira och Gran Canaria passerade vi ett par små öar. Selvagensöarna. De syntes bara om man zoomade in ordentligt och de låg exakt på vår kurslinje. Från 2000-3000 m djup, dök alltså plötsligt upp små öar, mitt ute i ingenstans på Atlanten. Visste om dem innan, så vi hade koll när vi närmade oss. (tur vi inte bara hade satt igång autopiloten rakt över och sov när de dök upp… 😮).

Bättre förhållanden för överfart än så här gick nog inte att få! Riktigt smörig segling, hela vägen. Ingen sjösjuka alls. Gustaf kunde relativt enkelt göra sina behov på konstgräset uppe på däck eftersom det var små vågor och halv-vind (båten lutade inte). På mörka natten tog vi ner mattan och lade den bakom ratten, men flyttade upp den igen dagtid. Han fann sig i detta snabbt den här gången, så det kändes riktigt bra.

Vi fick njuta av måne, mån-gata i havet samt glimrande stjärnhimmel båda nätterna. Trots att det ”bara” var en tunn nymåne lyste den upp bra. Men bara under några timmar… Kan nog säga att vi ändå vande oss lite vid mörkret denna gång. Är stor skillnad när havet är lugnt runtomkring!

Denna gång var nog fukten jobbigast, allt ute i sittbrunnen blev genomblött nattetid. Och att sitta på vakten utan dynor eller extra filt ville man ju inte heller… Tur det torkade snabbt på dagen!

Satte på röd tejp på lampan i sittbrunnen för att inte förstöra mörkerseendet, men ändå få lite ljus. Porrbelysning mitt ute på Atlanten, är inte det lite konstigt? 🤭

Tröttheten går inte att komma ifrån. Även denna överfart tog vi vaktpassen vartefter. Inga tidsbestämda pass utan vi varvade med att gå ner och sova när det passade. Och gick upp för att ta vakten direkt man vaknade (1-3h senare). Dag som natt. Ibland var båda vakna och uppe, åtminstone dagtid. Det har passat oss bra att göra så, men kanske behöver det styras upp mer inför långa överfarten (?). Kanske skulle man lyckas sova lite mer då.

Land i sikte! Vilken känsla!!! Fram med nya gästflaggor!

Och så dags för ceremonin att hissa gästflaggorna. Spaniens gästflagga överst och Kanarieöarna direkt under. Och det är faktiskt inte bara en ceremoni som vi tycker är kul (för det tycker vi 😁). Hört från andra båtar som missat hissa när de bytt land och då har de blivit skapt tillsagda, med hot om böter.

Det enda ”obehagliga” vi hade den här överfarten, var att vi via VHF hörde om en flyktingbåt med 40 personer ombord. Började med att vi hörde (på kanal 16) att någon skrek högt och upprört på arabiska (tror vi). Efter det började värsta pådraget. Någon samordningscentral som skickade ut meddelanden med jämna mellanrum och flera fartyg och båtar som svarade. Tog ett tag innan vi uppfattade koordinaterna, men insåg att de befann sig närmare Lanzarote. Långt ifrån oss alltså. Sedan hörde vi återkommande varningsmeddelanden kring detta på kanal 16 hela natten.

Insåg att vi skulle komma fram ”för” tidigt. Vi hade räknat med 2,5 dygn men var framme efter exakt 2 dygn. Kruxet var att det var start för ARC i Las Palmas vår ankomstdag och vår tanke var ju att komma på kvällen, efter starten. Så vi la oss på svaj utanför piren så länge. Sedan satt vi och tittade på alla 200 båtar som gav sig av, ut på havet mot Karibien.
*ARC är en ”internationell” samordnad segling från Las Palmas till Karibien, med drygt 200 båtar. Kostar en del att anmäla sig och den blir snabbt fullbokad.

Vilken stämning! Nästan så vi kände för att kasta loss och åka över direkt!

Vi visste att Platon skulle starta (från vår avseglargrupp hemifrån och som vi träffade i Finesterre på vägen ner). Vi spanade och spanade för att kunna skicka med dem höga heja-rop och bra foton. Men när vi äntligen såg dem, körde de tyvärr på andra sidan mot där vi låg och guppade.

Efter starten tänkte vi det skulle vara enkelt att komma in i hamnen. Men icke. Efter att ha tagit oss in med jollen, fick vi veta att de hade en väntelista på 80 båtar att ta sig an först. Vi fick återkomma dagen efter. Alla som jobbade i hamnen var superstressade och gick inte att få kontakt med. Tillbaka till båten och lite sköna bad.

Stannade kvar ute på svaj på natten och åkte in med jollen på morgonen igen. Var vid receptionen en halvtimme innan de öppnade kontoret, vilket var tur. För kön ringlade sig snabbt lååååång och varje båt tog ca 30min att checka in (!) Men vi fick vår efterlängtade plats till slut! Hörde vi kommit på värsta dagen på hela året. Trodde vi var smarta som kom precis efter ARC-starten, men det var tydligen många som trodde det…

Vilken känsla! Nu har vi seglat hela vägen till Kanarieöarna!!! Kan knappt tro att det är sant, heja oss! Och heja vår skeppshund! Och heja vädrets makter som denna gång gav oss en härlig överfart!