2024-01-06
Kvar i San Sebastián/La Gomera
0 Distans

San Sebastián på La Gomera är ett riktigt guldkorn. Gillar det verkligen!

Karin hade åkt på irriterande hosta, så inga flåsande utflykter för hennes del. Övriga tog en tur upp på berget intill, med Jesus-statyn på toppen. Och fick sig även en magisk utsikt!

Kvällsrundan med Gustaf hängde däremot alla med på. Tog oss genom tunnlar, uppför trappor och kollade omgivningarna runt hamnen i mörkret. Här hittade vi även ett monument av den olympiska elden, från de olympiska spelen 1968. En boxare härifrån ön fick nämligen lågan från spelen att stanna till här på ön.

2024-01-07
San Sebastián/La Gomera – Valle Gran Ray/La Gomera
16 Distans, N 2-4 m/s, 21º sol

Jag må han leva, jag må han leva 🎶🎶 Johan 61 år idag! Sång och frukost, sedan var det dags att ta oss vidare till Valle Gran Ray, endast 16 distans bort på ön La Gomera.

Valle Gran Ray har en hamn, men inte direkt någon marina. Det fanns platser att förtöja mot kajen, men man behövde ändå jollen för att komma iland. Lade oss därför på svaj bland flera andra båtar precis utanför hamnen. Och det skulle vara väldigt svaga vindar, så perfekt!

I med jolle, på med motor och tog oss in till byn. En väldigt liten by, som gick snabbt att utforska. Här var i princip alla turister tyskar. Lustigt hur de olika turistorterna delas upp mellan britter och tyskar. Skandinaver däremot, verkar kunna klämmas in lite varstans.

Satte oss på en väldigt enkel restaurang nere vid hamnen, och beställde Barraquito (en populär kaffedrink här på Kanarieöarna). Blev en ny favorit som definitivt kommer beställas fler gånger!

Vi hade hört talas om att det skulle finnas ”tama” sting-rockor här i hamnen, som matas varje morgon vid trappan. Under eftermiddagen såg vi ett par av dem simma precis intill där denna speciella ”happening” skulle äga rum. Men bara simmandes under ytan. Såg fram emot morgondagen för att få se matningen uppe på trappan ”live”.

Erik och Ludde bjöd oss (båda!) på födelsedagsmiddag på restaurang. Smarrig Paella stod det på menyn! Hur god? Efter det limbo-tävling vid piren.

Mätta och nöjda tillbaka till LeLuna på kvällen. Men den härliga nattsömnen uteblev, istället kastades vi fram- och tillbaka, upp- och ner, ut- och in i våra kojer. Ordentliga vågsvall från alla möjliga håll, trots minimalt med vind. Ett (falskt) utlöst ankarlarm på det, så var den nattens sömn bara att glömma. Zzzzznaaaarrrkkkk 💤💤💤🥱

2024-01-08
Valle Gran Ray/La Gomera – San Sebastián/La Gomera
16 Distans, S 2-4 m/s, 21º sol

Morgontrötta tog vi jollen in till land för att äntligen få se stingrockorna matas på trappan. Något vi ju sett fram emot (särskilt Karin). Vi väntade, och väntade, och väntade… hade hört att rockorna i princip kunde klockan och att man skulle vara där vid kl.10 för att se det hända. Men inget hände! Frågade en lokal farbror intill oss, som gjorde ett försök att locka dem med fisk intill trappan. Men ingen show denna dag. Vi såg en stingrocka som kom och simmade intill kajen, men inte mer än så. Typiskt! Vi som hade hoppats få klappa- och mata någon där uppe på trappan.

Hade från början en tanke att stanna ytterligare en natt här. Men ingen av oss lockades av en natt till utan sömn. Så vi förberedde oss för att kasta loss.

Men – först skulle Johan ta ett dopp från båten (för att tvätta propellern). Fällde inte ned stegen innan. För vad då? Han kunde ju busenkelt hiva sig upp via aktern ändå. Det har han ju alltid kunnat. Men… det var förstås innan han fyllt 61… På väg upp, kom en svallvåg och KNAK! Ett revben knäcktes. Aj, aj, aj. AJ! Bara att bita ihop och köra på 🤕. Kommer nog ta sin tid innan det har läkt ihop igen…

Kort segling tillbaka till La Gomera Marina i San Sebastián. I härligt väder som vanligt!

2024-01-09–2023-01-10
San Sebastián/La Gomera – San Miguel de Abona/Teneriffa
29 Distans, S 6-8 m/s, 21º sol

Upp på morgonen och dags att lämna San Sebastián och ön La Gomera. Hade lätt kunnat stanna kvar här många dagar, men nu läge att ta oss tillbaka till ön Teneriffa, där Erik hade sitt flyg bokat.

Motor, segling, motor, väldigt varierande vindar bjöd denna dag på. Hade bokat plats i marinan i San Miguel, så vi visste att vi skulle få plats när vi kom fram. På vägen såg vi återigen ett gäng grindvalar. Och delfiner. 🐳🐬. Vilken lycka!

Hade sett att den holländska båten Alea, med Jeff och Iris, låg där i hamnen. Vi träffades första gången i Nazaret (Portugal) och har sedan träffat på varandra ytterligare ett par gånger (senast i Funchal/Madeira). Direkt vi åkte in i hamnen såg vi deras båt längst ut på bryggan mittemot oss. Knäppte kort och skickade till dem för att säga att vi var här! Vilken trevlig överraskning för dem, eller hur? 😊

Senare på kvällen gick vi över och hälsade på. Superkul att ses igen! 😍 De hade precis fått dit den crew som ska följa med dem över Atlanten. Ett trevligt ”cyklande” ungt par, som sparat för att nu under några år kunna göra sin resedröm, att cykla runt på spännande platser. De ska alltså ha med sig cyklarna på överfarten (i båten!) och sedan fortsätta vidare själva. Vi fick en härlig kväll med roliga historier från alla ungdomar! Nämnas ska också att Aleas mål inte är Karibien. De ska först till Kap Verde och sedan vidare till Surinam, en stat i norra Sydamerika vid Atlanten. Landet gränsar till Brasilien och har tidigare varit en Nederländsk koloni under namnet Holländska Guyana (blev dock självständigt 1975). Planen är att de ska ”bo” där med båten under en längre tid.

Dagen efter var det hård motvind, så vi stannade kvar ytterligare en natt. Hann därför utforska San Miguel lite mer. En fin strandpromenad, men ärligt talat var det annars bara trista hotellkomplex och turister precis överallt. Ludde hann med att gå till frisör-Erik på bryggan.

Och så fick Gustaf gå på krabbjakt igen. Frågan är bara: ”Vem tar vem?”

2024-01-11–2023-01-13
San Miguel de Abona/Teneriffa – Santa Cruz/Teneriffa
36 Distans, S 10-13 m/s, 21º sol

Det väntade vindvridet kom på förmiddagen och vi kunde segla vidare till Santa Cruz.

Medvind, med ökande vind hela dagen. Så våra 36 distans gick snabbt! Dock gjorde starka vindar från olika håll senaste dagarna, att vågorna på havet gick i kors. Bitvis väldigt mycket i kors. Men ju mer vinden ökade, desto mindre märktes det av. Allt som allt en bra seglingsdag med fart, sol och härlig vind i håret.

Vid inloppet till Santa Cruz, möttes vi av den maffiga konserthallen. Hamnområdet såg okej ut också, även om det inte direkt hade någon mysfaktor.

Förbokat plats i hamnen och hamnade i princip längst in i hörnet. Kändes som en bra plats, eftersom vi även kunde förtöja jämsides utmed ”gångbryggan” längst in. Men senare visade det sig ändå inte vara så bra. Här nere i hamnområdet samlas nämligen en del gäng, som inte direkt tillhör ”kyrkans ungdom”…

Promenad runt i Santa Cruz på dagen. Kollade stan, strosade i parker och tog oss även bort till konserthuset och åt picknick.

Eriks sista kväll för denna omgång, så vi åt ute på en riktigt bra Tapas-restaurang. God mat, trevligt sällskap och ljummen kvällsluft. Kan man ha det bättre?

Och så fick vi – D R A M A!!!!

På natten vid kl 02, fick vi ovälkommet besök. Mitt i sömnen hörde Karin hur några gick upp på vår båt (!). Ur-kvinnan släpptes fram (förvånade sig själv!). Som en vessla snabbt upp från kojen, dunkade på dörrarna för att inte ”överrumpla”, öppnade sedan upp och skrek högt för kung och fosterland… Några otroligt töntiga fraser på svenska var det som kom ut från lejoninnans mun. 🦁 🤣

Men det hjälpte. Snabbt hoppade de av båten. Eftersom det var högvatten, var det enkelt för dem att hiva sig upp på piren igen och gå bort från båten. Helt kyligt och otroligt stöddigt, satte de sig på en bänk en bit bort och låtsades som ingenting (!)

Då först fattade Gustaf att något inte stod rätt till och kom upp och skällde. Yrvakna Johan och Erik kom också upp och undrade vad det var som hände. De klädde sig snabbt, tog Gustaf i koppel och gick mot dem (trots Karins protester). Men innan de kom fram, rörde sig gänget bortåt. Pratade med en patrullerande polisbil som hade vägarna förbi, men inte heller de fick fatt på dem.

En stund senare kom vakten från hamnkontoret förbi. Helt maskerad…! En krallig man med balaclavas för ansiktet, som frågade vad vår båt hette (antagligen för sin rapport om incidenten). Han presenterade sig inte ens. Vem skulle vi vara mest rädda för denna natt egentligen? Så konstigt! Han kunde inte engelska, men hade walkie talkie i handen och en metallskylt på bröstet, så vi förstod att det var hamnvakten.

Vi informerade hamnkontoret dagen efter om ”inkräktarna” på båten. Nämnde då även att det kändes märkligt när hamnvakten inte presenterade sig eller visade ansiktet för oss när han kom. De menade att det var så kallt ute, och att det nog var därför han hade ansiktsmasken på. Hmmm… 24 grader plus… Senare på dagen kom han iaf förbi och hälsade trevligt.

Lite natt-drama här på LeLuna alltså!

Dagen efter var det dags för Erik att ta bussen till flygplatsen och åka till Sverige igen. Trots att det inte alls blev som vi tänkt oss denna gång, med Atlantenöverfart och Karibien, fick vi riktigt mysiga dagar tillsammans här på Kanarieöarna. 👋💓

Och bara en fråga – Hur ska vi nu få lunch och middag? Erik har nämligen briljerat i matlagning denna omgång (med bra hjälp från Ludde). Såväl lunch som middag! Vi pensionärer har lugnt kunnat luta oss tillbaka, varje dag! En lyx vi lätt skulle kunna vänja oss vid. Men vem vet, stafettpinnen kanske tas över av Ludde helt och hållet nu! I alla fall inte av Gustaf, vår mat-tjuv som snodde sista portionen av korvgrytan…

Snyggaste grabbarna i stan!!!